మహాభారతం: కూర్పుల మధ్య తేడాలు

పంక్తి 13:
 
ఇతిహాసం కథను కథా నిర్మాణంలో ఉపయోగిస్తుంది. లేకపోతే దీనిని ఫ్రేమెటెల్సు అని పిలుస్తారు. ఇది అనేక భారతీయ మత మతేతర రచనలలో ప్రసిద్ది చెందింది. ఇది మొదట తక్షశిల వద్ద వ్యాసమహర్షి శిష్యుడు వైశంపాయన అనే ఋషి,<ref>{{cite book|last1=Davis|first1=Richard H.|title=The "Bhagavad Gita": A Biography|date=2014|publisher=Princeton University Press|page=38|isbn=9781400851973|url=https://books.google.com/?id=vQ3rAwAAQBAJ&pg=PA38&dq=Vaishampayana+taxila#v=onepage&q=Vaishampayana%20taxila&f=false|accessdate=31 May 2017}}</ref><ref>{{cite book|last1=Krishnan|first1=Bal|title=Kurukshetra: Political and Cultural History|date=1978|publisher=B.R. Publishing Corporation|page=50|url=https://books.google.com/?id=_pUBAAAAMAAJ&dq=Vaishampayana+taxila&q=Vaishampayana+related|accessdate=31 May 2017}}</ref>
పాండవవంశస్థుడు అర్జునుడి మనవడు అయిన జనమేజయ రాజుకు వినిపించాడు. ఈ కథను చాలా సంవత్సరాల తరువాత సౌనకుడు అనే సౌతి అనే పురాణ కథకుడు తిరిగి వినిపించాడు. నైమిశారణ్యం అనే అడవిలో సౌనక కులపతి ఋషులకు తెలియజేసాడు.
[[File:Sauti recites the slokas of the Mahabharata.jpg |thumb|సౌతి మహాభారతం శ్లోకాలను పఠించడం]]
ఈ వచనాన్ని 20 వ శతాబ్దం ప్రారంభంలో పాశ్చాత్య ఇండోలాజిస్టులు నిర్మాణాత్మకంగా, అస్తవ్యస్తంగా అభివర్ణించారు. అసలు కవిత ఒకప్పుడు అపారమైన "విషాద శక్తిని" కలిగి ఉండాలని హెర్మను ఓల్డెనుబర్గు భావించాడు. కాని పూర్తి వచనాన్ని "భయంకరమైన గందరగోళం" అని కొట్టిపారేశాడు. "అసమాన మూలం భాగాలను క్రమం లేని మొత్తంగా ముద్ద చేయగలిగారు.<ref>Hermann Oldenberg, ''Das Mahabharata: seine Entstehung, sein Inhalt, seine Form'', Göttingen, 1922, {{Page needed|date=September 2010}}</ref> మోర్టిజు వింటర్నిట్జి (గస్చిచ్తె డరు ఇండిస్చెను లిటరాటురు 1909) ఇది " కవిత్వరహిత థియాలజిస్టులు - క్లంసీ స్క్రైబ్సు విడివిడిగా క్రమరహితంగా ఉన్న మూల భాగాలను ఒకేకథగా కూర్చాడని పేర్కొన్నాడు.<ref>[http://www.harekrsna.com/sun/features/07-06/features360.htm "The Mahabharata"] at ''The Sampradaya Sun''</ref>
"https://te.wikipedia.org/wiki/మహాభారతం" నుండి వెలికితీశారు